Gnällsöndag

Gårdagseftermiddagens ganska långa joggingrunda trodde jag skulle ge mig en god natts sömn. Men icke sade Nicke. Kvart i elva på kvällen precis när jag var på gång att slumra in ringde telefonen. En man som presenterade sig som från Polisen hävdade att man fått anmälan om tjuvringningar från min telefon och han uppmanade mig att omedelbart sluta med detta! Av naturliga skäl var min främsta reaktion en tappad haka som jag fortfarande inte har hittat. Jag förklarade att jag i princip inte ringt alls på flera dagar varvid polisen bad om ursäkt. Det var först när jag lagt på jag kom på att det nog handlade om de sedvanliga felkopplingar som jag drabbas av. Periodvis kan jag få ett par samtal om dagen som kopplats fel. Genom kontroll av numren har jag spårat i stort sett alla samtal till Höganäs och Kullabygden. Det är gamla tanter som tryckt kortnummer, det är folk som tryckt återuppringning. När jag kollat vilket nummer man ringt stämmer inte en siffra. Vid ett tillfälle var det dottern till en arbetskamrat (bosatt i Höganäs) som ringde. Hon kände nog knappast till min existens utan ville prata med en väninna. Skärpning Telia! Det får bli en ny felanmälan nu!

Det ska påpekas att insomnandet inte blev bättre av en granne som inledde partajandet vid halv tolv. Han tyckte att den musik som spelades på festen var så bra att den borde vara tillgänglig för resten av de boende i området. Visst var det en generös inställning, men jag betackar mig trots detta!

Jag cyklade ner till mina föräldrar ett tag efter lunchen. Och när jag satte mig på cykeln igen efteråt kändes sadeln hård och kall. Det visade sig att någon hade snott min fårskinnspuda på sadeln. Och det var ett antal mycket ilskna tankar som for genom de övre regionerna. Lyckligtvis slutade de flesta trots allt med "polis" och inte med "misshandel". Men 35 meter från mina föräldrars hus låg något vitt på marken... Jag får väl skärpa mig en tid med att ta av pudan och ta den med mig när jag lämnar cykeln.

I lokaltidningen Helsingborgs Dagblad finns i dag en artikel från svenskarnas turistparadis Thailand. Det handlade om behandlingen av båtflyktingar från Burma. Närmare bestämt flyktingar från minoritetsgruppen Rohingya i Burma. En grupp som inte erkänns av de burmesiska myndigheterna vilket gör att gruppen inte kan få burmesiskt medborgarskap. Många flyr landvägen till Bangladesh, andra flyr sjövägen till Thailand. Men dom kommer aldrig fram till Thailand. Det visar sig nämligen att flyktingarna vid flera tillfällen placerats på motorlösa pråmar och sedan bogserats ut till havs där dom lämnas åt sitt öde, dvs att dö. Sanningen har kommit fram sedan en grupp räddats av den indiska marinen (dvs de som fortfarande var vid liv) och kunde berätta vad som hänt. En annan grupp lyckades driva till Indonesien där de överlevande kunde berätta vad som hänt. Andra saknas. Det är denna militärdiktatur som svenskarna har som turistparadis! Det är dessa thailändare som vi beskriver som så vänliga!

För övrigt kan jag notera att det blåst ganska ordentligt kallt i dag. Vi gick en skogspromenad under eftermiddagen vilket var tur eftersom det trots allt blåser mindre uppe i skogen.