Skogsmulle på ingång

Traditionsenligt arrangerar Friluftsfrämjandet en extra tipspromenad Annandag Jul. Och som kan ses på bilderna så inte var det speciellt jullikt vädret. Men visst känns det lite trolskt att titta in i den djupa barrskogen. Tyvärr är kalhyggena på åsen många som en rest av Gudrun så det ser inte ut så här överallt. Lyckligtvis avhöll sig vädret i varje fall från regn. Att inbilla sig att man skulle lyckas få så många rätt på frågorna var väl inte heller att förvänta sig. Snarare kom jag allra sist i familjen. Jag får skylla det på att det var Ingela som fyllde i svarskortet. Hon fick ihop 7 rätt, Kevin 6 rätt och jag bara 5 rätt på de 10 frågorna. Men det är ju inte vinsten som är det viktiga, utan det faktum att arrangemanget får oss till att ta den där skogspromenaden som man annars antagligen hade skjutit upp till en annan dag.

Som alltid är det Kevin som har mest brådis. Och här står han och väntar vid glöggen som serverades halvvägs. Varm glögg och en pepparkaka var precis vad som behövdes.

Jag tycker att smällandet med leksaksfyrverkerier varit ovanligt lugnt under julhelgen (och före....). Men jag befarar att det drar igång under mellandagarna. Tyvärr har det alltid funnits slynglar som inte blivit torra bakom öronen som fascineras av att det smäller, detta utan att ta någon som helst hänsyn till andra. Jag vill inte ens påstå att jag varit så mycket bättre själv. Att det var kul med att det sade pang fick väl en slutlig ände när jag gjorde lumpen. Sedan var det inte kul längre. Även om jag nog aldrig hade tillgång till så mycket fyrverkeri och smällare. Så räckte det med knallpulver. Knallpulverband som man stoppade i knallpulverpickadoller smällde ju inte så mycket. Men man kunde ju ta hela rullen och banka med en hammare eller sten. Det smällde bättre. Något jag påminns om ständigt eftersom en sådan smäll gav mig lock för öronen i flera dagar och nu är det en lätt tinnitus. Varje kväll man har vårt för att somna och tvingas lyssna till det där elaggregatet som surrar inne i huvudet ängrar man bittert fascinationen av smällandet. Min ilska riktar sig därför inte främst mot de slynglar som smäller utan mot de ansvarslösa pengakåta månglare som förser ungarna med leksakerna. Och de föräldrar som inte verkar bry sig.

Slutligen kan vi notera att även Fredrik Reinfeldts personliga förlovning med det svenska folket är på väg att ta slut. Den Sifo som Aftonbladet låtit göra visar nämligen att för första gången är nu Mona Sahlin den partiledare som svenska folket har störst förtroende för. Farbror Fredrik har förvisats till andra plats. Det kan noteras att bland ungdomar ligger han på fjärde plats och bland kvinnor på tredje plats. Det är bara männen som fortfarande håller Fredrik högst. Fast egentligen är det förvånande att Mona lyckats komma så högt upp genom att inte säga så mycket. Det verkar vara en lyckosam strategi. Näst sist ligger förresten Jan Björklund, som faktiskt lyckas klå Lars Ohly. Bra gjort major Björklund! Mest förvånande i undersökningen tycker jag dock att Maud Olofsssons höga siffror bland ungdomar är. Där hon delar toppositionen med Mona och Miljöpartisterna Maria och Peter. Vad ser ungdomar i henne? Eller det handlar bara om att borgerligt inriktade ungdomar måste välja någon, och då blir det Maud?