Fiasko eller...

Miljökonferensen på Bali verkar trots allt sluta i en form av kompromiss. Men som väntat sätter USA:s vägran att egentligen lova något käppar i hjulen för att resultatet ska bli något annan är ett urvattnat papper. Självklart är det så att de länder som släpper ut mest per innevånare måste göra de största uppoffringarna. Enligt USA:s sätt att se det ska amerikanen ha rätt att fortsätta köra sina bilar utan inskränkning, medan kinesen, indiern eller nigerianen inte ska få skaffa någon bil. Självklart är det så att de länder som idag ligger lågt måste anpassa sin utveckling så att inte utsläppen ökar. Men de som släpper ut stora mängder per person måste också minska sina utsläpp radikalt. Bland annat för att ge en möjlighet för utvecklingsländer att utveckla sin industri och sin levnadsstandard.

Helgens biobesök blev Kitty och Hollywoodmysteriet. Kevin läste när han var yngre en hel del Kitty-böcker (dom var ju faktiskt spännande) och ville gärna se filmen. Själv var jeg tveksam, jag var lite rädd att den allt för mycket vände sig till unga flickor. Och av de som satt i biosalongen så trodde nog de flesta i publiken samma sak. Det var förutom Kevin och jag bara mammor (och någon pappa) med unga döttrar. Men faktum är att filmen var mycket mer sevärd än jag trodde. Jag kan faktiskt rekommendera den, om ni inte tycker det känns för pinsamt.

För övrigt har jag jobbat över några timmar på förmiddagen. Det var väl allra sista gången jag var inne på Försäkringskassan i Åstorp. På måndag skickar jag tillbaka nyckelbrickan till ansvarig chef, och på onsdag är sista gången kontoret har öppet. Det känns lite (och inte bara lite) dystert.