Ett av mina favoritprogram i radion är Ring P1. Radions egen insändarsida. Tack Public Service för att vi fått ett seriöst sådant program. Ett program där debattörer får en chans att seriöst framföra vad dom tycker - och varför.
För en längre tid sedan var det en diskussion om Svenska Kyrkan, dopet och medlemskapet i kyrkan. Och det inspirerade mig till att fundera lite. Varför döper vi våra barn? Det skall påpekas att jag själv är döpt, jag är till och med konfirmerad. Men har sedan valt att gå ur kyrkan. Mina barn är däremot inte döpta. Och jag är inte gift i kyrkan. Hur många av de som döper sina barn gör detta för att barnen ska tas upp i Guds församling? Hur många gör det för att dom vill ha fina kort i familjealbumet? Hur många gör det för att det liksom hör till? Jag anser att barn själva ska få bestämma om dom vill vara med i kyrkan, vilken tro dom vill ha. Skulle mina barn välja att bli troende är det upp till dom. Men jag skall inte bestämma att dom skall vara med i en viss kyrka innan dom ens är medvetna om vad som sker. Varför döper vi våra barn i kyrkan? Varför gifter vi oss i kyrkan? Lyssnar ni på vad prästen säger under högtiden? Tar ni åt er vad som sägs? Eller går det bara in i ena örat och ut i det andra medan ni funderar över de fina korten som sedan kan klistras in i familjealbumet.
När jag gjorde min repmånad tillbringade jag en hel dag ensam tillsammans med prästen i Kivik. Jag undrade hur prästerna tänkte när dom på detta sättet utnyttjades av folk. Dom pratade om Gud och himlen medan åhörarna inte hade en tanke på något sådant. Men han tänkte inte alls så hävdade han. Jag minns vilket ståhej det blev i Åstorp när kyrkoherden här (jag undrar om det inte var Hammar) införde att innan dopet träffade han föräldrarna några gånger (och det var obligatoriskt) för att berätta om vad dopet egentligen innebar. Uj vad många mammor och pappor som protesterade. Det ville dom väl inte höra, det var inte intressant för dom.
Naturligtvis finns det de medlemmar av Svenska Kyrkan som faktiskt är troende. Som är medvetna om vad dopet och giftermålet i i kyrkan verkligen innebär. Och för dom är det, tycker jag, helt acceptabelt. Men alla ni andra?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar