Moderaternas Therese Boström klamrar sig i en insändare i Helsingborgs Dagblad fast vid högeralliansens sista hopp. Dvs. att alla missnöjda svenskar som lämnat högeralliansen när man insett att talet om det nya arbetarpartiet bara var en omskrivning av det gamla (o)hederliga högerpartiet ska låta sig köpas. Efter ett rekordras i opinionen (aldrig har en nyvald regering tappat så mycket stöd under sina första 100 dagar) hoppas man på att skatteavdraget till förvärvsarbetande ska synas i plånboken nu i slutet av månaden och få svenskarna att trots allt tycka att Fredrik är ju snäll.
Men när vi som är privilegierade och har ett jobb ser hur våra skattesänkningar ska betalas fastnar glädjen i en stor propp i halsen. Arbetslösa ska få lägre ersättning, samtidigt som vi alla ska betala mer för A-kassan (där försvann en del av min vinst på skattesänkningen). Jag är glad att jag inte snusar när skatten på snus fördubblas. Jag slipper också att betala mer för trafikförsäkringen eftersom jag inte har någon bil (men mina arbetskamrater som tvingas pendla med bil i min arbetsgivares koncentrationsiver får betala). Min äldsta sons planerade arbetsmarknadsåtgärd frös inne när bidragen för detta skars ner kraftigt så han står nu utan inkomst. Jag ser att alla de som jag skickar föräldrapenning till i mitt jobb på Försäkringskassan får lägre ersättning i år. Jag kommer själv att få lägre ersättning när jag inom kort inleder en period med behandling av min minsta son vid barnhabiliteringen och måste ta tillfällig föräldrapenning vid ett tiotal tillfällen de närmaste månaderna. Ett antal av mina arbetskamrater kommer inom kort att få sin uppsägning eftersom anslaget till Försäkringskassan skars ner när debet och kredit skulle fås att gå ihop när skattesänkningar till de mer privilegierade skulle betalas.
MIN glädje över skattesänkningen är inte särskilt stor. Jag snarare skäms för att jag får pengar när de som hade behövt pengarna mer än mig får betala kalaset!
Jag såg en jätteaffisch på stan i helgen. Tidningen Expressen och vad jag tror var svenska skidlandslaget (men dom senare kunde inte tala svenska längre utan det stod något om Sweden och Ski) hävdade att när Anja åker så står Sverige stilla. Jag har inget emot Anja Pärson. Men nog är det viss skillnad på intresset för Anjas åkning och Ingemar Stenmarks. Det är möjligt att man kunde tala om att Sverige stod stilla (i varje fall bromsades det in) när han åkte - men dagens utförsåkningslandslag??? Reklammakare är ett släkte för sig.
På TV har jag sett upprepade gånger ett reklaminslag som berättar att Pedigrees nya torrfoder för hundar innehåller saftiga köttbitar! Hur tusan kan torrfoder innehålla någonting som är saftigt? Torrfoder! Som sagt, reklammakare är ett släkte för sig.
Bland det allra roligaste att titta på TV är Tvins reklam. Finns det verkligen lättlurade idioter som köper något efter att ha sett dravlet? Jag får nästan hjärtsnörp av skrattanfallen. Men dom avbryter i varje fall inte programmen eftersom man köper upp timvis av ledig sändningstid och fyller ut med dessa ofantligt humoristiska amerikanska reklamfilmer.
Vilket får mig att börja fundera. Nu när jag har börjat läsa platsannonser och se mig om efter ett nytt jobb, får man lov att ha ideologiska invändningar mot ett jobb utan att få A-kassan indragen? Jag menar, jag har inget emot att sitta i kassan på Oj (den lokala ICA-affären), eller vid löpande kakbandet på Godbiten Konditori, eller rensa gurkor på Björnekulla. Men jag vägrar att bli reklammakare på en reklambyrå. Eller ännu värre, vara telefonförsäljare. Detta det mest förnedrande, föraktade yrke jag kan tänka mig. Jag får nog kolla med Sven-Otto (Littorin ni vet...)
För övrigt hoppas jag att ni inte anmäler mig till professor Annica Dahlström. Hon som inte tycker att män ska vara ensamma med barn. I kväll ska min hustru åka och lyssna på Jonas Gardell så jag blir ensam hemma med barnen ett antal timmar. Jag hoppas att dom inte tar för stor skada av dessa timmar ihop med min fruktansvärda maskulina doft....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar