Vi är nu komna till avsnitt femtioelva i vår ständigt återkommande serie över hur snett fördelat världens resurser är. Jag säger bara Madonna och ordet slavhandel... Hon har satsat några tiotal miljoner på att få ett litet barn från Malawi att gulla med och skämma bort. Barnets pappa har lurats att skriva på adoptionshandlingar utan att veta vad det handlar om. Och Madonna tror att eftersom hon har för mycket pengar har hon rätt att göra som hon vill. Stackars grabb som kommer att bli totalt bortskämd och dessutom luras in i Madonnas kvasireligiösa sekt. Höj skatterna för de riktigt rika och förmögna så att deras pengar används till något vettigt istället.
Försäkringskassans huvudkontor har något på gång som man kallar Försäkringskassan 2.0. Det hela innebär kortfattat att istället för att handläggning sker lokalt och regionalt någorlunda nära de som berörs skall centraliserade koncentrerade enheter ta över handläggningen. Antagligen ska vi sitta i gamla uttjänta flyghangarer på långa rader och handlägga föräldrapenning och annat. Helst gömda väl så att de som vi ska betjäna inte kan nå oss. Vi lever just nu i en tid där stordriftsfördelar ska lösa alla problem. Det är ju dagens trend. En dag vänder pendeln, när konsulterna märker att man kan tjäna pengar på att peka på hur oflexibla och tungstyrda de stora centraliserade enheterna är. Men då är det för sent för oss gamla erfarna försäkringshandläggare. Vi är redan utgallrade. Och egentligen ska man känna sig glad att slippa eländet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar