Om medvetna klassklyftor

Den 20 juni kommenterade jag två centerpartiklar av den mer nyliberala arten (däribland partiledarkandidaten Annie Johansson) som var oroliga över att svensken inte sparade tillräckligt. Bättre villkor behövs för småspararna var deras motto. Deras radikala lösning på det hela byggde på att skälet till att en stor del av svenskarna inte har sparat ihop till en buffert är att skatten på räntan på sparkapitalet är för hög. Dom föreslog därför att skatten skulle avskaffas på de första 5.000 kronorna i ränteinkomster. Själv är jag tveksam till om det är risken för att ränteinkomsterna ska skattas bort som gör att stora delar av svenska folket inte har någon sparad buffert. Jag tror snarare att det beror på att deras inkomst från A-kassa, sjukpenning, pension eller låga löner helt enkelt inte räcker till något sparande. Den 12 juli skriver två debattörer från den intelligensbefriade tankesmedjan Timbro ute på högerkanten i Aftonbladet och tycker att vi ska lära av USA när det gäller kampen mot fattigdomen och hjälpa låginkomsttagare att kunna spara en slant. Trogen Timbros tradition har dom dock fått det mesta om bakfoten. De två Robin Zachari och Anders Schröder från http://www.alliansfrittSverige.nu konstaterar i ett svar att sparandet i Sverige under de senaste 10 åren ligger ungefär dubbelt så högt som i USA. Det står också klart att det svenska solidariska samhället klarar sjukvård, utbildning och det social skyddsnätet mycket bättre än det amerikanska samhället, nu senast präglat av George W Bushs skattesänkningar. Det är också mycket lättare att göra en klassresa uppåt i Sverige än i USA. Men när de marknadsliberala fanatikerna ska argumentera gäller det att blunda för verkligheten och istället tro blint på de egna teorierna.

Men allt är inte bra. Det här diagrammet visar utvecklingen av försörjningsstöd i Sverige under dryga 10-talet år. Taget direkt ur Socialstyrelsens redovisning. Fram till 2006 styrdes vi av en Socialdemokratisk regering (det är då kurvan pekar kontinuerligt nedåt) och sedan från 2006 då kurvan vänder och sedan dess kontinuerligt pekar uppåt styrs vi av en Moderat regering (med smärre röstboskap från ett antal stödpartier). Försämrad A-kassa, stora grupper utslängda ur sjukförsäkringen och ett rent allmänt hårdnande klimat med ökad utslagning och långtidsarbetslöshet sätter sina spår. För oss som bor här i landet handlar det om vilken sorts samhälle vi vill ha. Ett där den som har det bra får det ännu bättre och den som har det sämre får det ännu sämre? Eller ett samhälle där den som redan har sitt på det torra delar med sig av en del av detta till de som håller på att drunkna? Det är VI som avgör, DU och JAG!

Och vi fortsätter med de växande klassklyftorna i vårt land, och att dessa växande klyftor är en medveten politik från högerpartierna. Jag råkade se siffror över ROT- och RUT-avdragen. Ni vet de här skattepengarna som används för att subventionera villaägarnas standardförbättringar och subventionerna av städningen hemma hos de som har råd att betala för tjänsten. I Stockholms län är det i Danderyd, Lidingö och Täby som de flesta skattepengarna delas ut till villaägare så att deras mångmiljonvillor kan bli värda lite till. I botten ligger Nynäshamn. Medan det skänks i snitt 2.200 i bidrag till Danderydsbon så hamnar i snitt 376 kronor i Nynäshamn. Runt om i resten av landet ligger siffrorna över bidragen mycket lägre än så också. Och som av en ren tillfällighet så är det Danderydsborna som är de största bidragstagarna när det gäller RUT-bidraget också. I snitt får varje Danderydsbo 585 kronor av alla andra skattebetalare för att betala sin städning., Snittet i Södertälje är 48 kronor. Egentligen är det fascinerande att de partier som ihärdigast kämpat för att bekämpa "bidragssamhället" med näbbar och klor försvarar just den del av "bidragssamhället" som gynnar deras egna välbeställda väljare!

Det finns två olika fackliga organisationer för lärare. Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet. Den första lite "finare" akademiska tillhörande SACO och den andra mycket större tillhörande TCO. När det gäller frågan om att åter förstatliga skolan har Lärarnas Riksförbund varit mycket aktiva i opinionsbildandet för ett förstatligande. Dom tillhör de grupper som tror att en centralisering löser alla problem. Bland annat verkar dom av någon anledning tro att lönerna inom Staten skulle bli högre. Enligt en undersökning som Lärarförbundet låtit göra så visar det sig att de lärare som har en statlig anställning (det finns statliga skolor) så är lönerna lägre där än för motsvarande lärare inom kommuner. Lärarförbundet har den lite mer nyanserade bilden att om man tror att en centralisering och förstatligande av skolan skulle lösa alla problem så är man mer än lovligt naiv och korkad.