Centerpartiet utan center

Så är då Centern redo för att dra igång valkampanjen. Jag inte det riktiga valet, men valet av ny partiledare som ska ta i efter Maud Olofsson och genomföra den slutliga avvecklingen. Och då menar jag inte avvecklingen av kärnkraften utan avvecklingen av Centerpartiet. Som väntat är det tre kandidater, Annie Johansson, Anna-Karin Hatt och Anders W Jonsson. A-kandidater kan man med ett mått av ironi säga. Storfavorit är Annie Johansson. I tidningarna dyker det just i dagarna upp mängder men debattartiklar från ledande centerpartister som argumenterar just för Annie Johansson. Dom andra två finns mest till för att det ska bli lite mer mediautrymme. Själv blir jag övertygad om att det innebär slutet för Centerpartiet. Med en partiledare som hävdar att hon har Margareth Thatcher som sin största politiska idol. Och med starkt stöd från Stureplanscentern och Fredrick Federley. Allt detta gör att vi med henne som ny partiledare så kommer C att fortsätta på den inslagna vägen, att positionera sig strax till höger om Moderaterna. Ett parti som snart bara har äldre kvar som medlemmar. Som är minst av partierna bland ungdomar. Som knappt existerar i städerna, trots att man i realpolitiken helt övergett sina trogna väljare på landsbygden i ett förtvivlat, men misslyckat, försök att locka välbärgade storstadsväljare. Ett parti i den situationen är dömt att misslyckas. Bye, bye!

Jag kan förresten inte undanhålla ett par citat från en av alla dessa hyllningar som just nu dyker upp från etablerade centerpartister:

- "Jag uppfattar dock ett starkt stöd i partiet för att Maud Olofsson ska stanna kvar som Näringsminister." Jag för min del trodde att det var statsministern som utsåg ministrar!

- "Arbetslinjen är viktig men min bedömning är att den långdragna hanteringen av sjukförsäkringsfrågan i det moderat- och kristdemokratiskt styrda Socialdepartementet skadat oss i Centerpartiet." Men säg ifrån då!

- "Allianspartierna har inte egen majoritet i riksdagen. Det skadar oss i Allianspartierna, när regeringen lägger fram förslag, som röstas ner i riksdagen." Berätta det för Fredrik Reinfeldt!

- "Men ibland får vi från stöddiga moderater höra hot om nyval, om vi inte går med på deras villkor." Aha, är det så det förhandlas i Regeringskansliet!

Bara för att man har ett visst ansvarsområde, så behöver man inte vara fanatiker. Låt oss ta ett exempel. Peter Erlöv är chef för Region Skånes miljöstrateger. Och som sådan måste han ju ibland, hur mycket han än ogillar detta, delta i konferenser och andra arrangemang runt om. Både hemma i Sverige och i utlandet. Det är ett tungt jobb som tyvärr innefattar en massa resor. Men, Peter har kommit på en lösning hur tråkiga resor kan göras roligare. I juli förra året var han tvingad att resa till Jyväskylä i Finland, Hammerfest i Norge och till Visby så då offrade han sig och flög själv. Hyran för ett litet sportplan blev bara 25.000 kronor. Peter har också uppoffrat sig och flugit själv till Bornholm, till Gdansk, Kotka osv. Visst är det skönt med miljöansvariga som inte är fanatiker utan kan kompromissa ibland och uppoffra sig.

I den heliga privatiseringshysterin så ska så mycket som möjligt av offentlig service säljas eller outsourcas. I Svenska Dagbladet läser jag om att Stockholms Lokaltrafik har lagt ut biljettkontrollerna på Securitas. Det kostade visserligen mer pengar än när man själv gjorde det, men då kunde ju inte Securitas göra en hacka på det hela. Nu kan Securitas göra fler kontroller med samma personal. Visserligen gör man kontrollerna vardagar på dagtid mest, medan fuskandet främst sker på helger och kvällar. Och de flesta kontrollerna görs inne i stan på pendeltåg och tunnelbana, det är ju där man kan få upp siffrorna över kontroller mest. Varje kontrollant ska göra 500 kontroller per arbetsdag, Vilket är drygt en i minuten under förutsättning att man inte tar någon paus eller hittar någon som fuskar så att man tvingas göra en utredning. Nu berättar kontrollanter (anonymt) om hur dom tvingas höfta till siffrorna uppåt, mest bara kontrollera men inte bry sig om de som fuskar osv. Securitas får nämligen bonusbetalt om man kontrollerar fler. Vad gör man inte för att hjälpa Securitas att tjäna en hacka och upprätthålla privatiseringshyckleriet.

Jag läser förresten folkpartisten Olle Schmidt i Helsingborgs Dagblad argumentera för en svensk anslutning till Euron. Säga vad man vill (och det skulle jag gärna, men det räcker för i dag) men man ska inte klaga på modet hos de sista kvarvarande folkpartiklarna. Men jag tror att jag avstår - från Euron.