Skoltalibanens fiasko

Tidningen Fokus har i sitt senaste nummer granskat hur det kan komma sig att Skoltalibanen Jan Björklunds nya Gymnasieskola inte blev som han hade tänkt. I den nya gymnasieskolan ger ju inte de praktiska programmen automatiskt rätt till fortsatta studier på Högskolor och Universitet. Det gör bara de teoretiska programmen. Anledningen till Jan Björklunds förändringar är flera. En är att svenska ungdomar börjar jobba sent jämfört med många länder. Ett syfte är alltså att se till att ungdomarna inte pluggar så länge utan börjar jobba snabbare och kan börja betala in skatter. Ett annat skäl är tron att många inte klarar av de teoretiska studierna så bra utan behöver mer praktiskt utbildning. Men nu har det visat sig att landets 9:or är mycket intelligentare än Jan Björklund. Medan Skoltalibanen tror att man redan vid 15 års ålder har bestämt sig för vad man ska jobba med resten av livet så inser dagens ungdomar att dom med största sannolikhet kommer att ångra sig flera gånger till. Dom vill helt enkelt ha kvar möjligheten att välja om, att ändra sig, att utbilda sig vidare om dom behöver och vill. Alltså överger många ungdomar de praktiskt inriktade studierna för att få behålla valfriheten lite till. Ansökningarna till de praktiska programmen rasar. Dom är helt enkelt intelligentare än Jan Björklund. En man som med slagord och enkla lösningar tror att han kan lösa skolans problem. Problemet är att hans militära bakgrund är helt fel. Hans lösningar skapar fler problem än dom löser.

I torsdags konstaterade jag att Högeralliansregeringen har bekymmer med att hitta en ny ordförande i SJ. Det måste ju vara någon som inte tänker själv utan går i ledband. Men, det är faktiskt inte bara i SJ man har problem. Samma är det i Vattenfall och LKAB. Alla tre står utan styrelseordförande, så jobbet får skötas av nå'n kanslist på Regeringskansliet. Men jag förstår att det är problem. Man får lätt sparken om man inte lyder. Och fallet SJ visar ju med tydlighet att man får inte tänka själv eller framföra kritik med Högerregeringen. Inte ens om man är f.d. partiordförande för ett av partierna i regeringen och är gift med en ledamot av regeringen. Spark i häcken gällde ändå.

Jag ser förresten att man även söker en ny Generaldirektör till Försäkringskassan. Det måste väl vara ett lämpligt jobb för undertecknad. Jag är ju arbetslös och står till arbetsmarknadens förfogande. Dessutom har jag ju mer än 30 års erfarenhet av att jobba just på Försäkringskassan. Och till detta en hel del erfarenhet av att jobba med de som slängs ut från sjukförsäkringen och hamnar hos Socialen. Kan det finnas någon lämpligare kandidat? Jag måste nog söka! Men jag misstänker att jag är för kritisk... Inte visste jag att Adriana Lender var på väg ut. Dom brukar väl sitta i sex år, och Adriana Lender har väl bara suttit i två år. Mig icke begripa nå't!

Och från Libyen berättas att de "allierades" bombflyg dödat Gaddafis yngsta son och hans tre barn i en bombräd. Saif al-Arab har inte haft någon framträdande roll i Gaddafis styrande av Libyen utan har haft en mycket undanskymd roll. Om dödandet var medvetet eller inte har jag ingen aning om. Men det visar att krig innebär död. Goda och onda dör, men de flesta som dör är varken goda eller onda, dom är helt oskyldiga. Det är tragiskt att det finns så många krigshetsare (på båda sidor). För varje person som dödas finns det familj och vänner som oftast är helt oskyldiga. Och dessutom skapar alla döda en ilska hos de som är kvar, en ilska som skapar nya konflikter och förlänger krig ytterligare. Det kvittar om det sker i Libyen, i Afghanistan, i Israel eller i Palestina. Det kvittar om det är en god eller en ond människa som dör (om det nu finns goda och onda i krig). Dödande förlänger kriget. Det bästa kriget är det som inte alls utkämpas.

Det finns därför anledning att instämma i de synpunkter på det svenska engagemanget i Libyen som framförts från Socialdemokrater, Miljöpartister och Vänsterpartister. När det svenska uppdraget är slut ska det avslutas. Det ska inte förlängas. Sveriges uppgift i världen är inte att kriga, Sveriges uppgift i världen är att stå för fredliga lösningar, att stå för civila insatser, att stå för humanitära insatser. Vi får inte göra om vårt misstag i Afghanistan. Det började med en kort och liten begränsat insats. Som bara förlängts och förlängts och utökats och utökats. Den svenska krigsinsatsen i Afghanistan har nu pågått i nästan 10 år (det är längre än hela andra världskriget) och vi är snarare längre från en fredlig lösning än närmare en sådan. Hade alla de pengar som den militära insatsen kostat använts för humanitära insatser har freden varit närmare.

Och från en annan fredsbevarande insats så berättas att Israel som hämnd för att Fatah och Hamas grävt ner stridsyxorna nu stoppar pengar till den palestinska myndigheten. Och det är alltså palestiniernas egna pengar det handlar om. Israel tar upp skatter och tullar för palestinierna (det får dom inte lov att göra själva), men man behåller nu pengarna utan att betala ut dom till palestinierna själva. Tror dom att DET skapar fred?