Fortsätt se ut som du gör utan fusk

Utseendefixeringen i dagens samhälle är något som jag tycker mycket illa om. Denna fixering, som många lider svårt av, styrs av kommersiella intressen i form av en sjuk modeindustri, företag som ska tjäna slantar på att sälja diverse mer eller mindre nödvändiga prylar till oss och media. Vår lokala gratistidning, City, har denna veckan tydligen en liten artikelserie om plastikoperationer. I går berättade en strippa (?!) om hur nöjd hon var efter att ha ökat tuttstorleken från B till E. I dag berättar Louise om hur hennes operation misslyckades och har skapat lidande hos henne. Jag tycker som sagt illa om denna utseendefixering som skapats av alla de som vill tjäna en hacka - eller två - på den. Detta är ett av skälen till min anmälan till OBH Nordicas Artist Hair Challenge. En massa förväntansfulla wannabees som hoppas på en resa till Stockholm med proffsig uppsnoffning och proffsfotografering - och så jag och några till som nog inte tar det så allvarligt. Hur som helst så ligger jag faktiskt på 14:e plats i omröstningen för tillfället. Men skulle gärna komma lite högre upp. Så gå gärna in och rösta på mig. Gå till Galleriet och sortera efter flest röster. Sedan hittar ni nog mig på sidan två (om inte många hunnit före och röstat fram mig till förstasidan!) Gå in och rösta fram mig till plats 10!

Socialutförsäkringsminister Cristina "en tredagars släng av utbrändhet" Husmark Pehrsson (m) försökte för någon dag sedan i Riksdagen försvara handläggningen av Ättestupan i sjukförsäkringen. Hon tyckte inte alls att dom haft bråttom med införandet. Då var det alltså inte för att det var bråttom utan för att det var dåligt utrett och förberett som var anledningen till att man tvingades fatta kompletterande beslut i Riksdagen bara några veckor innan införandet. Beslut som krånglade till handläggningen ännu mer och skapade stora problem för både Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.

Jag hörde i går på radion en intervju med en amerikansk diplomat. Hon beskrev Sverige som en av USA:s närmaste vänner rent militärt. Närmre än många NATO-medlemmar. Det är väl därför amerikanskt flyg nu ska få öva bombfällning i Norrland. Det positiva är, hoppas jag, att dom lär sig skillnaden mellan talibankrigare och pressfotografer eller skillnaden mellan al-Qaida ledare och bröllopsföljen. Men rent allmänt kan jag inte förstå varför neutrala Sverige ska tillåta den nation i världen som är inblandad i flest väpnade konflikter att öva flygbombning på vårt territorium. När bestämdes det i Sveriges Riksdag att Sverige skulle vara än närmare militär vän till USA än formella NATO-medlemmar är?

Vårt kommande prinsessbröllop fyller snabbt tidningssidor i främst sladder- och kvällspress. Det är spännande att följa hur journalister hittar nya infallsvinklar för att få en chans att fylla ytterligare några sidor med mer eller mindre meningslöst sladder och spekulerande. Under flera dagar har det spekulerats i hur förhållandet mellan Madde och Jonas Bergström egentligen är. I princip går medias slutsats ut på att Madde är trött på att Jonas bara jobbar och festar på Stureplan. Men förlovningen kan inte brytas mitt under Vickans bröllopsbestyr. Alltså, får det vänta till efter detta. Och det är mycket möjligt att det är så. Men tänk om det är tvärtom. Att Jonas är trött på att Madde bara åker iväg med sina kompisar och inte tar honom med så han tröstar sig med att jobba och slå runt på Stureplan på kvällarna. Själv skiter jag i vilket.

Rekordet i spekulerande slår nog Aftonbladet som i dag lyckas fylla en helsida med att Daniel Westling kanske lider av att hålla på att bli flintis. Nationell skandal. Vi får väl samla ihop till en operation! Det är uppenbart nyhetstorka. Bottennapp!

Avskaffa det otidsenliga knugahuset! Positivt är att svenska folkets stöd för fjantigheterna minskar. Från 68% till 56% på ett antal år. Det går åt rätt håll, även om det kommer att ta tid.

Jag har tidigare fattat ett principiellt beslut om att INTE engagera mig i Facebook (eller Twitter eller...). Jag har inte riktigt förstått meningen med det. Och dessutom är jag lite orolig för att om man börjar så äter det upp ännu mer av fritiden. Det räcker med den här bloggen. Men, för en tid sedan registrerade jag mig på Facebook för att kunna komma åt att kontrollera några saker. Och det dröjde inte många timmar förrän en gammal kompis dök upp. Sedan har släkt och en gammal brevvän i Indien dykt upp. Men jag har knappt varit inne mer än högst en gång i veckan. Nu har jag försökt att skriva några rader varje dag för att försöka lära mig lite och testa. Fast jag har fortfarande inte riktigt förstått finessen än. Undrar hur länge jag gitter?