Blått eller Rödgrönt - i Norge fungerar Rödgrönt bra

Jag blir lite perplex i dag på morgonen när jag bläddrar genom Dagens Nyheter. I Ekonomibilagan hittar jag rubriken "Närheten till Norge har räddat Arvika"! Hur kan en ort i Sverige som styrs av världens mest kompetenta regering (även kallad Högeralliansen) räddas av närheten till ett grannland som styrs av en Rödgrön regering (med en vänsterpartist som finansminister) och som står utanför EU? Kan det verkligen vara så att det går så mycket bättre för Rödgröna Norge utanför EU än det Blå Sverige inne i EU? Jomenvisst, så är det. Och det är inte bara oljan... Heja Norge!

Jag ser att jag tyvärr skrivit fel när jag skrivit om Maktalliansens enorma motorvägsprojekt under Stockholm. Det handlar inte om flera mil av sexfilig motorväg, det är kanske en åttafilig motorväg! Allt för att kunna svälja den trafikökning som krävs för att kunna betala bygget. Med den förenade Makten för fler bilar i Stockholm!

Både i går och i dag har vädret varit så vårtrevligt att Ingela och jag tagit en promenad på eftermiddagen med Kimmy upp på åsen via Björnås. Och det är ett privilegium att ha tillgång till Söderåsen. I dag finns här bebyggelse som både är från 30-40-50-talen och nyare som är byggt på 90-00-talen. Och dessutom har det funnits ännu äldre bebyggelse som inte längre finns utan där husen är borta och allt har vuxit igen. På några ställen kan man se att det funnits en husgrund, på andra ställen kan man bara gissa att det funnits ett hus. Visst ser detta ut som om det varit en liten väg/stig som gått in här. Och "tomten" ser ut att en gång ha varit en trädgård. Som sagt,på vissa ställen vet jag att det funnits hus, på andra ställen har jag hört berättas att det funnits hus. Och på ännu andra ställen kan man alltså bara gissa att någon haft en liten stuga. Spännande att fundera över vilka som bott här, vad dom levt av, vad dom gjort osv?

Vi kunde förresten konstatera att det på måndag, Annandag Påsk, är dags för Friluftsfrämjandets första Vårlunk. Och sedan varje söndag fram till 23 maj. Så nu vet jag vad familjen ska sysselsätta sig med varje söndagsförmiddag den närmaste tiden.

En grupp svenskar (av både judisk och palestinskt ursprung) åkte i påskhelgen till Israel för att träffa både israeler och palestinier i syfte att lära sig mer om konflikten. Gruppen skulle träffa både organisationer och privatpersoner på båda sidor och resan finansierades av Olof Palmes minnesfond. Efter ankomsten till Israel fördes hela gruppen till förhör. De palestinier som ingick förhördes och hölls inspärrade i ett dygn innan de utvisades ur Israel och skickades tillbaka till Sverige utan någon förklaring. De som var av judiskt ursprung fick stanna, men förbjöds att resa till palestinska områden och fick betala en deposition på 10.000 kronor. Så fungerar det som brukar kallas Mellanösterns enda demokrati. Det är en demokrati som bara fungerar på utvalda områden. Och det är skamligt att resten av världen inte ställer större krav utan tillåter Israel att fortsätta strunta i internationella regler.

Slutligen noterar jag att "lärarpartiet" (Folkpartiet alltså) är rädda om sina röster och vågar inte vara med längre. Förhandlingarna om lärarnas avtal kärvar. SKL (Sveriges kommuner och Landsting) kräver an större reglering av lärarnas arbetstider, men lärarförbunden vägrar i sedvanlig ordning. Och då vågar Folkpartiet inte vara med längre utan deras representanter hoppar av i SKL:s förhandlingar. Den här debatten har funnits sedan "stenåldern". Det är måååånga år sedan Gösta Brodin här i Åstorp föreslog ungefär samma sak. Och då tog det fyr i helvetet bland lärarna. I protest sjukskrev sig lärarna. Och visade därmed vilka ansvarsfulla medborgare dom var. På den här tiden satt jag själv i samma Skolstyrelse här i Åstorp som Gösta Brodin gjorde. Och kunde alltså följa rävspelet från första parkett. Att bråket blev så inflammerat som det blev berodde främst på en hård konkurrens om lärarnas gunst. Dels mellan de båda lärarfacken Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet som slogs om vem som var hårdast i kritiken och vara mest högljudda i skrikandet. Men också mellan Moderaterna och Folkpartiet som slogs om lärarnas röster genom att vara ihärdigast i kritiken och blåsa mest till strid. Skolstyrelsens ledande borgerliga politiker var moderat medan skolchefen var aktiv folkpartist. Och därför blev frågan mycket mer inflammerad än vad den skulle ha blivit bara för att en debattglad politiker som Gösta Brodin ville få igång en debatt i en fråga.