Springtimerapport 2009

Springtimerapport 2009: Såja, då var även det 29:e loppet avgjort. Jag tillhör en liten exklusiv skara som sprungit det här loppet alla år sedan det började. Gruppen bör ju ha krympt med tiden, så det vore roligt med en träff för alla oss veteraner i samband med nästa års lopp som ju blir 30-års jubileum. Jag träffade inför starten en annan av veteranerna, så vi är i varje fall två!

Hur som helst så var det ju inte långt ifrån att det inte hade blivit något lopp i år. Dels har jag fått ont i en fot (främst stortån) och har av den anledningen inte sprungit något de senaste två veckorna. Dels hade ju EST AB som skötte anmälningarna tydligen sjabblat en del. När jag i går skulle hämta ut min (och Kevins) tröja visade det sig att vi inte fanns med i rullorna. Jag lyckades i går på kvällen via min Internetbank hitta bevis på att jag i varje fall betalt. Så jag kunde åka in till Helsingborg i god tid i dag och få hämtat tröjorna i varje fall. Det visade sig att jag inte var ensam om att ha försvunnit ut i den tomma eviga digitala rymden. Men det var ju tur att jag inte väntade till i dag med att hämta tröjorna. För hade jag inte hittats i rullorna i dag hade jag ju inte heller haft något bevis med mig. Och att göra efteranmälan hade inte heller varit möjligt eftersom jag hade inte gått och burit på så mycket pengar. Men, det löste sig. Även om jag var lite för snabb och gick till fel torg först (Stortorget istället för Sundstorget) för att reda upp det hela.

Loppet då? Jo, foten vållade inte några stora problem. Under de första kilometrarna kändes i stort sett inget. Det hade känts mer medan jag gick runt och letade efter tröjor och plats att lägga överdragskläder. Men efter ungefär halva loppet (det är på 10 km) så började det kännas lite i stortån. Men aldrig under loppet så mycket att det inverkade så mycket på springandet. Däremot kändes det att jag hållit upp med träningen i två veckor. I början kändes det riktigt bra, men de sista kilometrarna tog kraften i benen nästan helt slut. Och tempot den sista biten var inte allt för högt. Men, jag höll mig trots allt springande med två undantag. Dels vid andra vätskekontrollen, och dels i en uppförsbacke för att släppa fram en barnvagn (den mamman kom lägligt när jag var helt slut...) Men trots det tycker jag att tiden, ca 59.30, blev fullt godkänd. De senaste åren har tiden legat kring 54-55 minuter (med undantag för 2007 då det tydligen blev 59 minuter) så med dålig uppladdning var det godkänt. Under 60 minuter i varje fall. Jag har dessutom för väldigt många år sedan satt som mål att i varje fall gå under en tid som motsvarar min ålder + 10 minuter. Det kan jag fortsätta med tills jag blir pensionär. Prisutdelningen är efter 75 minuter... Det kan påpekas att när jag efter målgång och kort paus skulle gå en del gjorde det infernaliskt ont i foten. Men det värsta försvann redan under pausen på tåget hem. Och nu efter ännu en paus i sängen känns det riktigt bra i foten.

I dag är det tydligen Europadagen. Fast jag har inte riktigt förstått om det med detta menas Hela Europa eller just Europeiska Unionen. Det finns ju mer Europa utanför EU. Men ibland känns det som om EU tror sig tala för hela Europa.

Valkampanjen inför EU-valet har dragit igång ordentligt i dag. Jag såg att Kristdemokraterna (som en gång i tiden röstade mot medlemskapet) nu vill ha en ny folkomröstning om Euron. Tillsammans med Centerpartiet är nog Kristdemokraterna det parti som vänt runt på flest femöringar i olika frågor. Fast än så länge finns det ingen majoritet för något sådant. Det är väl bara Folkpartiklarna som också gått ut med ett sådant krav. Övriga EUforiska partier vill nog vänta lite till tills dom känner sig säkra på att vinna en sådan folkomröstning. Skulle det bli Nej en gång till tvingas man ju vänta länge tills man kan göra nästa försök. För så är det. Vi kommer att få folkomrösta om EMU tills vi svarar rätt. Men när vi sedan en gång har svarat rätt så kommer vi inte att få en ny chans att ändra oss. Det är ju t.ex. inte aktuellt att göra om folkomröstningen om medlemskapet. Förr eller senare hoppas man få ett Ja till Euron. Och skulle man inte få det ska ni se att det blir ett ja i Riksdagen istället. Så gjorde man ju med Lissabonfördraget. Man var från Maktens sida livrädda för att en folkomröstning skulle slutat med ett Nej, så det var säkrast att inte fråga folket.