söndag 11 januari 2009

Utarbetade blåblodiga stackare

En dansk undersökning har visat hur utarbetade de europeiska kungligheterna är. Drottning Elizabeth i Storbritannien som är flitigast jobbar faktiskt 189 dagar om året. Det är nästan lika många som en normal heltidsknegare, pensionär som hon är. Kung Carl XVI Gustaf jobbar 166 dagar om året och klår Drottning Margrethe i Danmark som bara kommer upp i 144 dagar. Drottning Silvia jobbar 129 dagar, medan Kronprinsessan Victoria jobbar 104 dagar. En normal heltidsjobbare brukar man väl räkna med 220 arbetsdagar för om man jobbar 5 dagar/vecka och tar bort semester och helgdagar. Dom blåblodiga är riktigt arbetssamma. Dom jobbar ju både 3 och 4 dagar i veckan. Hovets informationschef Nina Eldh tycker att det är orättvist att bara titta på antalet dagar dom har uppdrag och jobbar. Vissa dagar kan dom ju ha flera uppdrag. Ja, tänk! Dom gör mer än en sak vissa dagar. Jobbar både förmiddag och eftermiddag? Stackars överansträngda (och antagligen också underbetalda) slavarbetare.

Jag hörde i går Utrikesminister Calle Stro... f'låt Bildt (m) berätta att man under EU:s fredsresa i Mellanöstern åkt runt och träffat olika parter för att få ihop en fredsprocess. Men man hade inte träffat Hamas?! Vad var det då för mening med resan om man inte pratar med den ena parten i konflikten? Till och med EU:s fredsresa sker alltså på Israels villkor - Hamas ska blockeras. Det är ju just det som är den stora haken i konflikten. För övrigt ska Calle ha en eloge för att han faktiskt vid ett par tillfällen offentligt framfört förvånansvärt stark kritik mot israeliska krigsbrott.

Lördagskvällen tillbringades på bio. Kevin fick Roberto Savianos bok om italienska maffian, Gomorra, i julklapp. Han har inte hunnit läsa den än, men vi valde att gå och se Matteo Garrones filmatisering av boken i går på kvällen. Filmen har blivit en stor framgång i Italien och den ligger bra till för att få en Oscar för bästa inte engelskspråkiga film. Om man som eder skribent inte är allt för insatt i italiensk maffiakultur tog det ganska lång tid att komma in i filmen. Det är inte direkt en amerikansk action där skurkar och hjältar får så mycket stryk att dom borde var döda eller invalider för livet men trots detta reser sig igen utan problem. Här handlar det om mer blodigt allvar. Nackskott - död direkt! Ett par snabb kulor i magen - död direkt! Fullträff i pannan - död direkt! I filmen får man följa fem parallella livsöden i Neapel. Utan direkta kopplingar till varandra än just anknytningen till maffian, och att man till stor del rör sig i samma nedgångna miljö. Det är pengakuriren som blir allt mer skräckslagen. Det är köparen av avfall som sedan dumpar gifterna i en gammal gruva. Det är de två unga killarna som drömmer om en egen karriär, men slutar nedgrävda av en dumper på stranden. Det är den unga grabben som tvingas förråda damen han hjälpt. Och det är skräddaren som hjälper fel syfabrik. Det är naket och våldsamt. Men för oss som inte är van vid kulturen kan det ibland vara svårt att följa med. Jag har svårt för att bestämma mig för om filmen får tre eller fyra Eurosedlar.

Besöket i Helsingborg gav också en chans att under en kort tid delta i den demonstration mot Israels krigföring i Gaza som pågick.

Jag ser att EU bestämt att det av säkerhetsskäl bara ska få säljas cigaretter som är självsläckande. Röker man inte aktivt så slocknar cigaretten. Allt av säkerhetsskäl så att inte tappade och glömda cigaretter ska skapa eldsvådor. Jag tycker det hade varit mycket bättre om man hade infört cigaretter som inte går att tända! DET hade varit en reform av betydelse!

Inga kommentarer: