Gårdagens kommentar till Curt Malmborgs avgång som generaldirektör för Försäkringskassan blev ganska kortfattad. Jag jobbade så pass långt in på kvällen att det var dåligt med tid. Men, efter mer än 33 år på Försäkringskassan känns det tillfredsställande att de ledande tjänstemän som bär ansvaret för Försäkringskassans fiasko får lämna med svansen mellan benen. Tyvärr klarar dom sig mycket bättre än många av de f.d. anställda på Försäkringskassan som kanske fortfarande går arbetslösa efter att tvingats bort. Själv hade jag ju i varje fall turen att hitta ett vikariat på annat håll. Missnöjet med högsta ledningen är bland den återstående personalen mycket stort. Enligt en undersökning som gjordes för någon månad sedan hade bara en femtedel av personalen förtroende för högsta ledningen. Kan det vara denna som fick Curtan till att ta sitt förnuft till fånga? Jag ser att det också är kris med myndighetens budget. De långa väntetiderna och stora balanserna samt en mycket stor personalomsättning pga en katastrofal omorganisation har bland annat framtvingat ett stort övertidsuttag. Och lägger man till detta en ansvarig socialförsäkringsminister som inget begriper så är jag pessimist. Skulden till problemen är en kombination av en katastrofal omorganisation (arkitekten bakom denna, Maivor Isaksson, gick för en tid sedan i förtida pension), politiska beslut som gjort jobbet mer invecklat och en snål minister som skurit ner personalen.
Att synen på EU skiljer sig markant mellan Maktens herrar och det vanliga fotfolket är något vi alla har märkt sedan länge. Från Makten drivs tesen att endast EU-förespråkare ska arbeta inom EU. Kritiker och motståndare utgör en fara för Makten eftersom dom är en nagel i ögat och riskerar att bromsa den nödvändiga utvecklingen. Som den moderata riksdagsledamoten Ann-Charlotte Hammar Johnsson uttryckte det "För mig är det helt obegripligt vad en EU-kritiker över huvud taget har i parlamentet att göra. Behöver vi verkligen fler människor i EU som förhindrar och bromsar de redan komplicerade arbetsprocesserna?" Jag har tidigare berättat hur Centerpartiet (en gång i tiden ett EU-kritiskt parti innan Mauderaten och hennes fotsoldater tog makten) flyttat ner EU-kritikern Hans Lindqvist långt ner på listan trots en framträdande plats i provvalet. Nu ser jag att Kristdemokraterna (också en gång i tiden ett EU-kritiskt parti) fortsatt på samma linje. Kd:s ledande EU-kritiker, Lennart Sacrédeus som kom på fjärde plats i provvalet, har plockats bort från listan helt och hållet. Det skall poängteras att jag för övrigt har mycket lite gemensamt med bibelfundamentalisten Sacrédeus. Det har förvånat mig att sossarna faktiskt inför det kommande EU-valet faktiskt varit generös mot EU-kritiken.
I Tyskland har den socialdemokratiska utrikesministern Walter Steinmeier hamnat i blåsväder. Trots att den tidigare socialdemokratiska regeringen sade nej till tysk insats i Irak och partiet fortsatt att hävda detta har Steinmeier (som är utrikesminister i Angela Merkels koalitionsregering) uppenbart gett klartecken till att tyska agenter inom underrättelsetjänsten arbetat i Irak för USA:s räkning. Steinmeier hävdar att agenterna hade mycket begränsade uppgifter och inte fick delta i operativa krigshandlingar. Trots detta har flera amerikanska generaler lovordat tyskarnas insatser och betecknat dessa som "extremt viktiga" och "obetalbara" i en tidningsintervju. Enligt Steinmeier säger de amerikanska generalerna detta för att hämnas att Tyskland inte ville ställa upp när USA kallade. Själv tror jag det handlar om det sedvanliga, en åsikt utåt, men när det gäller så lyder man Vita Huset. Det är lika i Tyskland som i Sverige. Här smygs vi in i NATO utan att det fattas beslut om det.
Jag noterar förresten att de svenska styrkorna i Afghanistan (som ju lyder under USA-befäl) nu ska utökas. Det är ju en annan "lyckad amerikansk insats"!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar