Enligt uppgifter i media är Sveriges småföretagare besvikna på Högeralliansregeringens politik än så länge. Dom tycker inte att dom har fått de lättnader som dom hoppades på när deras lakejer nu kom till regeringsmakten. Jag ska därför berätta en hemlighet, under förutsättning att ni inte berättar det vidare. Sveriges löntagare är också besvikna på Högeralliansregeringen!
Jag ser att någon har gjort en uträkning att alla de skattesänkningar som bestämts (förmögenhetsskatt, fastighetsskatt, avdrag för hushållsnära tjänster, jobbavdrag osv) skulle ha räckt till att anställa 195.000 personer i offentlig sektor. Det rör sig alltså om fler vuxna i skolorna, mer personal på dagis, mer personal som tar hand om åldringar, fler som kan städa upp i miljön efter alla sopsvin, fler som kan laga efter alla sabotageråttor, fler poliser som kan jaga brottslingar, fler anställda på Försäkringskassan som kan betala ut ersättning i tid och jaga bidragsfuskare, fler anställda på Skattemyndighet som kan jaga skattefifflare, mer personal inom vården osv osv. Men från Högeralliansregeringen har man istället prioriterat att avskaffa förmögenhetsskatten (där gjorde många moderutter sig en rejäl hacka), införa skatteavdrag för hushållsnära tjänster (det är viktigare att vi hjälper direktör Rosenhjielm med städningen än handikappade fru Larsson) osv osv. Och det är naturligtvis en prioritering som en regering har rätt att göra. Men sedan handlar det för väljarna att avgöra om den prioriteringen var riktig.
För någon dag sedan läste jag på sportsidorna att golfproffset Annika Sörenstam hade ett problem. När hon kom upp till sitt hotellrum hade hon svårt att hitta sängen för alla gåvor och mutor hon fått från sponsorer och andra. Det fick mig att tänka på Henrik, en tidigare arbetskamrat på Försäkringskassan som jag träffade för några dagar sedan. Han jobbar i dag för en handikapporganisation. Bland annat med att försöka ringa runt och jaga sponsorer till arrangemang som föreningen gör. Det hör till saken att jag upplevde Henrik som den bästa växeltelefoniströst jag någonsin har haft äran att jobba med. Att få företagen att sponsra handikappidrott var tröstlöst berättade han. Han berättade t.ex. att han ringt Coca-Cola och bett dom sponsra en tävling med ett flak läst. Dom hade mer eller mindre skrattat åt hans dumma förslag, men däremot fick han gärna sälja mot provision. Men det är klart, det är säkert mysigare att frottera sig med kända golfspelare som tack för sponsringen än en massa killar och tjejer i rullstol!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar