Så var då semestern slut och jag kunde med stor glädje och förväntan återgå i arbete. (OBS, detta är ett skämt).
Massakern i Qana fick tydligen även hökarna i Israel att inse att propagandakriget är hopplöst förlorat. Ett litet försök har därför gjorts med att avbryta flygbombningarna av södra Libanon i 48 timmar. Sedan skall dom återupptas - med ökad styrka. Dessutom höll tydligen löftet bara några timmar innan man hittade nya mål för bombflyget. I det israeliska Knesset slängdes ett antal arabiska ledamöter ut när dom högljutt protesterade med krigshetsen.
Ett israeliskt försvar för alla döda civila är att Hizbollah gömmer sig bland civila, och att man inte har något val. Det ska påpekas att det har dödats mer än 10 gånger så många civila libaneser som civila israeler. Däremot är de militära förlusterna mera jämnbördiga. Min fråga är då om den israeliska polisen har som rutin att om en brottsling tar oskyldiga som gisslan, så skjuter man även ihjäl gisslan utan att tveka? Eller är det så att vad det handlar om är att arabiska liv inte är värda något? Det gör inte så mycket om man offrar 700 oskyldiga civila för att komma åt 50 fiender.
Och för att jämna ut det lite ska jag samtidigt passa på att undra vad de idioter tänker på som attackerar judiska synagogor och liknande mål? Hur vet dom att de som då drabbas stödjer den israeliska staten ens? Många judar är mycket kritiska till Israels imperialistiska och (ofta) rent rasistiska politik. Det handlar om att kritisera staten Israel, inte judar. De som tar till sådana dumheter gynnar bara den officiella israeliska politiken.
Slutligen noterar jag att Madde nu åkt hem från semestern i Saint Tropez. Hon har ju varit där någon vecka och vilat upp sig och kan nu återgå till sitt arbete igen. Jag hoppas hon haft trevligt där, och förväntar mig en rapport om detta. Det är ju mina skattepengar som betalt trevligheterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar