Jag läste i Aftonbladet igår en artikel om körkort och äldre. Var går gränsen för att man ska få köra bil? Ska man införa regelbundna tester från en viss ålder? Är äldre bilförare egentligen farligare i trafiken än "unga spolingar"? Är det kanske en mänsklig rättighet att ha ett körkort? Vid vilka tillfällen är det motiverat att dra in körkortet för någon?
För en inte så lång tid sedan minns jag att det debatterades att man kunde få sitt körkort indraget efter s.k. PeTH-tester. Ett test som, vad jag förstått, visar på att man regelbundet använder alkohol i för hög omfattning. Är den typen av tester tillförlitliga? Är man en trafikfara om man tar en liten hutt varenda dag? Kort sagt, är det en mänsklig rättighet att ha körkort?
Kan man lita på att vi alla har tillräcklig insikt för att förstå när vi inte ska köra bil? Eller är det helt enkelt så att vi måste ha ett system där läkare osv är skyldiga att rapportera när det föreligger risk?
Är det egentligen inte så att det är de unga spolingarna som tycker det är tufft att köra som en idiot som är de farliga i trafiken och inte en 95-åring som knappt kan se men kör mycket försiktigt?
Jag vill poängtera att jag har själv inget körkort. Jag har aldrig haft något. Jag har klarat mig utmärkt med skor, cykel och kollektivtrafik. Nu har jag dessutom fått körförbud av min läkare! Men eftersom jag som sagt inte körde innan heller så har det ju ingen betydelse för mig. Men läkaren som berättade det kunde jag märka inte tyckte det var ett roligt besked att lämna till mig. Jag brukar säga att det egentligen är tur att jag inte har något körkort. Jag har sedan jag var ung haft besvär med migrän. Under många år har jag haft problem med att jag plötsligt mer eller mindre tappar synen på ena ögat. Det är ungefär som om någon drar ner en rullgardin. Jag skyller det på min migrän. Det kommer plötsligt och varar inte så länge. Men hade jag varit en lämplig bilförare om jag kunde drabbas av det helt plötsligt när jag kör i full fart på motorvägen?
Ett annat besvär som jag kopplat till min migrän är en form av yrselanfall som också kommer helt plötsligt. Inte så att jag vinglar och tappar balansen. Jag kan fortsätta gå/cykla osv, men kan vara helt desillusionerad över var jag är och vad jag gör. Inte heller dessa anfall varar så länge. Men hade jag varit en lämplig bilförare om jag drabbats av ett sådant anfall medan jag kör i full fart på motorvägen?
Nu har jag som sagt inget körkort. Jag har inte behövt ställas inför dilemmat att behöva fundera över om jag kanske skulle sluta köra bil. Hade jag varit förmögen att erkänna att jag faktiskt var en trafikfara om jag hade vant mig vid att vara beroende av körkortet?
I takt med åldern har min migrän blivit mindre framträdande. Jag brukar idag säga att migränen idag mer är ett irritationsmoment än en ren pina. Ibland undrar jag om inte andra i min närhet lider mer eftersom jag har en känsla av att jag nog inte är så trevlig alltid...
Hur som helst behöver jag inte fundera längre. Strax före jul blev det ambulanstransport till sjukhuset. Jag minns inte så mycket av det hela mer än att jag vaknade av att det stod ambulansmän vid sängen och vill ha mig med. Jag har ett svagt minne av att jag spändes fast i ambulansen. Men sedan vaknade jag upp liggande i en säng i akutens reception med en kanyl i armen som sköterskor kom och fyllde på nya provrör med blod från. Då kallade man det för "krampanfall". Jag är övertygad om att det var en värre upplevelse för min hustru än för mig.
Jag fick åka hem igen på eftermiddagen och efter diverse undersökningar som röntgen av huvudet (som visade spår av en tidigare liten stroke), EEG-undersökning, magnetröntgen osv fick jag så småningom diagnosen Epilepsi och körförbud. Nu har jag en liten doseringslåda med diverse piller att stoppa i mig varje dag. Förhoppningsvis drabbas jag inte av fler epilepsianfall. Jag hade enormt ont i tungan efter att ha bitit mig själv rejält... Och jag får som sagt inte köra bil.
Och ställer mig frågan, är körkort en mänsklig rättighet? Drar vi in för få körkort? Hur många är det som finns ute i trafiken och som verkligen inte borde finnas där framför en ratt?
♥ ♥ ♥ ♥ ♥
» Dagens Sverigedumokrat.
En av Sverigedemokraternas verkliga pajaspolitiker är Jessica Stegrud. Hon har till och med fått min utmärkelse Dagens Sverigedumokrat en gång tidigare, närmare bestämt nyligen den 22 augusti i år. Hon har också varit omnämnd ett antal gånger ytterligare här på Sven Tycker. Och jag ska erkänna att jag har nog inte alltid varit så snäll mot henne. Hade hon haft kännedom om en anspråkslös vänsterpartist som jag så hade hon nog inte varit allt för snäll i sitt omdöme om mig heller. Jag skulle nog kunna säga att vi nog inte är ense om mycket här i livet.
Hur som helst så har vi ju nu efter en tids utredning fått ett förslag på en "Kulturkanon". Något som jag förstår att Sverigedemokraterna krävt länge, allt för att hylla det finaste som finns - svenskheten! Jag vet inte heller om man från rasisterna och populisterna i Sverigedemokraterna är nöjda med allt det här "typiskt svenska som vi är så stolta över" som utredarna kommit fram till efter lång tids utredande och diskuterande.
Sverigedemokraterna är nog inte nöjda med att t.ex. Karin Boyes roman Kallocain från 1940 med undertiteln "Roman från 2000-talet" finns med. - "Kallocain är en framtidsvision över ett polisstyrt och militariserat övervakningssamhälle." En framtidsvision av det samhälle vi är på väg in i men skriven 1940. Inte som en hyllning...
Hur som helst blev tydligen Jessica Stegrud upprörd över att den debatt om vår kommande kulturkanon som skedde i SVT:s nyhetssändning fördes mellan vår moderata kulturminister Parisa Liljestrand och socialdemokraternas kulturpolitiska talesperson Lawen Redar. Jessica blev visst rejält upprörd:
- "Talande ändå att det är en svenskfödd kurd och en perser som debatterar en svensk kulturkanon i Aktuellt". Tänk så hemskt tycker Jessica Stegrud i sitt hat mot allt som inte är rent ariskt vitt svenskt. Själv tycker jag att det visar tydligt vilken betydelse invandringen har för vårt samhälle. Jag tror att jag och Jessica är totalt oeniga.
- "Jag kom till Sverige när jag var tre år. Det här är det land där jag vuxit upp, och den enda plats på jorden som jag skulle vilja kalla för hem. Det är en oerhörd ära att få vara vårt lands kulturminister. Tycker Jessica Stegrud att vi inte borde delta i debatten på grund av vårt ursprung?" kommenterar Parisa Liljestrand (M) Jessica Stegruds (SD) dumheter.
- "Visar att Sverigedemokraterna inte alls har förändrats. Inte ens vi som är födda i Sverige och som har svenskan som vårt första språk ingår i Sverigedemokraternas Sverige" är Lawen Redars (S) kommentar.
- "Obegriplig ton" är vår statsminister Ulf Kristerssons kommentar.
- "Vad är det Jessica Stegrud egentligen menar? Jag tycker verkligen att hon ska bete sig och be om ursäkt för det här" är reaktionen från Liberalernas ledare Simona Mohamsson.
- "Va! Det har jag inte tid att kommentera" är gissningsvis partiordförande Jimmie Åkessons (SD) kommentar.
Du är en värdig mottagare Jessica Stegrud till min utmärkelse Dagens Sverigedumokrat. Tyvärr tror jag inte att detta är sista gången Jessica Stegrud skiter i det blå skåpet...
Läs.
Kristersson om SD-toppens utspel: «Obegripligt». - Aftonbladet
Mohamsson om Jessica Stegeruds inlägg: «Fly förbannad». - SVT
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar