I en lång artikel på kultursidan i gårdagens Helsingborgs Dagblad (och Sydsvenskan) gråter en stackars David Nyman ut om hur förföljda de stackars rökarna är. Dom får inte tända sina cigaretter var dom vill längre. Det är så synd om denna stackars förföljda och diskriminerade grupp att man blir nästan gråtfärdig av att läsa raderna. Ganska många rader för övrigt, det blev fyra sidor i tidningen.
Jag gissar att hela texten är skriven lite för att provocera, så det får väl vara förlåtligt. Men stackars David Nyman, det är inte det minsta synd om dig. Du har skaffat dig ett beroende som går ut över hälsan för dig själv och som dessutom förpestar tillvaron för andra omkring dig. Men som sagt, jag gissar att du skrivit lite provocerande just för att försöka vara "rolig".
Min pappa var rökare, men han slutade röka när min äldre syster föddes. Han ville inte utsätta sitt barn för den otrevliga stanken från en rökare. Själv minns jag t.ex. min första flygresa som barn. Från Ängelholm till Bromma i ett litet Metropolitan flygplan som dessutom mellanlandade på vägen i bland annat Halmstad, Jönköping och Norrköping om jag inte minns fel. Jag hamnade bakom en äldre dam som kedjerökte hela resan! Jag tror inte jag mått så illa så många gånger senare. Det ska i så fall vara några av mina värsta migränanfall i ungdomen. Det var en fruktansvärd upplevelse som fortfarande sitter kvar i minnet.
Lyckligtvis har det införts rökförbud på flyget sedan dessa. På järnvägen gällde att det fanns rökkupéer och icke-rökkupéer. Men ibland blev man ju tvingad att passera igenom den inrökta rökavdelningen. Fy f-n vad det stank! David Nyman är upprörd över att man för 20 år sedan införde rökförbud på restauranger. Själv tyckte jag det var skönt att man äntligen kunde ge sig ut utan att komma hem och stinka som en inrökt gris.
Sedan dess har lyckligtvis allt fler områden blivit rökfria. Senaste är det lagstadgade förbudet att röka på järnvägsstationer, busshållplatser osv. Tanken är att det inte är icke-rökaren som ska behöva flytta på sig för att kunna andas in luften utan det är rökaren som får låta bli att röka när han med sitt missbruk stör för andra. Men allt detta begriper inte David Nyman. I varje fall vill han inte begripa. Kanske lite för att provocera som sagt.
David avslutar sitt långa epos med att berätta om hur han (i ren trots) tänder en cigarett på järnvägsstationen. Han verkar tycka att det är något att var stolt över. Kanske ungefär på samma sätt som killar skryter med hur dom körde i 100 förbi skolan där det är 30 och liknande.
Som sagt, i motsats till David Nyman, så tycker jag att utvecklingen går åt rätt håll. Den stora frågan är hur långt ska vi gå i att begränsa möjligheten för en missbrukare att förpesta tillvaron på en allmän plats för andra som mår dåligt av stanken? Var går gränsen? Jag är medlem i Hyresgästföreningen och kan i medlemstidningen med jämna mellanrum läsa om hyresgäster som får betala dyrt när dom lämnar en totalt inrökt lägenhet som kräver enormt dyr sanering innan man kan hyra ut den till någon annan. Eller hyresgäster som inte kan sova med öppna fönster eller öppna balkongdörrar eftersom grannen röker så fruktansvärt att det går ut över grannarna. Var går gränsen mellan det privata och hänsynen till andra?
Det är hur som helst uppenbart att David Nyman och jag inte lägger gränsribban på samma nivå. Jag tycker det är skönt att kunna stå och vänta på tåget, eller sitta i väntkuren och vänta, utan att utsättas för en missbrukares stank. Eller tvingas flytta på mig. Trots förbudet så finns det en hel del som likt David Nyman struntar i lagen.
Jag har inte nämnt föroreningen med cigarettfimpar. Det måste vara något i nikotinet som angriper delar av hjärnan och skapar en brist på hänsyn. David Nyman nämner inte heller nedskräpningen med fimpar. Om det beror på att han tycker det är lika ovidkommande eller om han kanske har lite dåligt samvete för hans kompisars brist på omdöme vet jag inte.
Läs:
Jag älskar att röka – men samhället vill stöta bort mig. - David Nyman i Helsingborgs Dagblad Kultur
♥ ♥ ♥ ♥ ♥
» Mördandet fortsätter.
Jag har inte sett någon siffra över antalet mördade palestinier i Gaza under det senaste dygnet. Jag gissar att media haft viktigare saker att rapportera om.
Men i Svenska Dagbladet går i varje fall en David Stavrou ut till försvar för Israel. Hur ska dom kunna försvara sig mot en terroristarmé utan att mörda 50.000 oskyldiga barn, kvinnor och gamlingar verkar vara hans undran. I hans sett att se det så börjar konflikten med Hamas terrorattack med Israel. Men kanske var Hamas terrorattack mot Israel ett svar på de ca 700.000 palestinier som fördrivits från Israel och nu lever på en begränsad markyta på Gazaremsan. En remsa som Israel under många år (långt innan Hamas terrorattack) utsatt för en blockad.
Det är som sagt alltid lätt att skylla på någon annan. Tyvärr är det ingen som är oskyldig i denna konflikt. Men det är Israel som är den starka parten, det är Israel som idag begår folkmord.
Läs.
Gör inte Gaza till inrikespolitik. - David Stavrou i Svenska Dagbladet
♥ ♥ ♥ ♥ ♥
» Kärnkraftens framtid och säkerhet.
- "Strålsäkerheten vid kärnkraftverket Forsmark får sänkt betyg av Strålsäkerhetsmyndigheten. Värderingen blir nu ”acceptabel”, vilket är en lägre nivå än föregående år."
Det är ju tur att säkerheten i varje fall är "Acceptabel"!
Läs:
Forsmark får sänkt betyg: «Tar flera år att återställa». - Ny Teknik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar