

Den amerikanska Kampen mot terrorismen tar sig ständigt nya fascinerande resultat. Othman Karim heter en svensk medborgare. Han har varit svensk medborgare i 30 år. Han har bland annat varit programledare SVT:s program Mosaik och vill tillsammans med sin svenska fru och deras fyra barn åka till USA för en utbildning. Han har bland annat bott i USA i 10 år. Men, fortfarande efter mer än 3 månader har han inte fått svar på sin visumansökan. Hustrun och barnen fick sina visum efter någon vecka. Någon förklaring till varför hans visum dröjer har han inte fått. Men han är övertygad om att det beror på hans namn. För några år sedan skulle han skicka pengar till sin far i Uganda som behövde pengar för läkarvård, men pengarna stoppades av Western Union. Då kom han underfund med att han har samma namn som någon efterlyst påstådd terrorist. Pengarna till pappan i Uganda gick snabbt att lösa. Men den amerikanska byråkratin löper uppenbart inte så smidigt. Den amerikanska skräcken för muslimer kan ibland tyckas vara mest komisk, men det tycker inte de som drabbas av den.

Sedan kan jag inget annat än att kommentera (och instämma) i vad Victor Conte, Mr Dopning, berättar i Aftonbladet i dag. I korthet går det ut på att de flesta toppidrottarna är dopade. Och Conte vet nog vad han pratar om, han var mannen bakom den s.k. Balco-härvan. Visst skiljer det mellan olika sporter. Vissa är värre, andra mindre utsatta. Jag har tittat en del på proffscykling på TV på sista tiden. Inte för att jag själv är intresserad, men Kimmy kommer regelbundet med fjärrkontrollen och vill titta på sport på TV:n. Och ibland blir det cykling, hellre det än boxning eller wrestling t.ex. Och det är en sport jag har mycket litet förtroende för. Som styrkesport (vem litar på dom?) eller de stora sprinterna. Varje gång jag ser de stora cykelloppen blir jag påmind om när jag för ett antal år sedan råkade zappa fram något av de stora girona på TV:n och jag reagerade på att cyklisterna cyklade så sakta. Är det bara uppvärmning eller transport tänkte jag. Men sedan fick jag veta vad det handlade om. Cyklisterna demonstrerade kollektivt mot dopningskontrollerna. Dvs dom demonstrerade mot att dom utsattes för kontroller. Nu är det väl bättre i dag, men bara tanken att dom en gång tänkte på det viset säger ALLT.
För övrigt erkänner tydligen främst britterna att dom i allra högsta grad har engagerat sig aktivt med marktrupper i Libyen för att bekämpa Gaddafi. DET sade FN-mandatet inget om. Och det blir ALDRIG bra när andra länder avsätter ett lands ledare. Irak och Afghanistan är verkliga avskräckande exempel. Blir Libyen det tredje? Det finns ingen anledning att försvara Gaddafi. Men att gulla med honom som man periodvis gjort bara för att få köpa hans olja eller få hjälp med att stoppa afrikanska flyktingar - det diskvalificerar EU och NATO från att nu plötsligt lägga sig i Libyens inre angelägenheter så aktivt som man gjort. Och detta med svenska stöd också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar