» Jag skäms för mina gamla arbetsgivare.
Jag är ju lycklig pensionär (nåja, nästan lycklig i varje fall). Jag har lyckats avverka ett antal arbetsgivare under åren. Om jag inkluderar feriearbeten så var min första arbetsgivare Skånska Makadamfabriken här hemma i Åstorp. Jag tillbringade två somrar på kontoret. Det var allt från att manövrera vågen där lastbilarna vägdes, svara i telefon och vika handdukar när dom kom från tvätten. Jag brukar säga att jag har två bestående kunskaper från dessa båda somrar. Dels hur man delar in makadam in olika storlekar och dels hur man viker handdukar rätt. Det var mycket viktigt att jobbarna hade handdukarna rätt vikta så att handtaget var rätt placerat.
Sedan var jag två somrar på Rederi Transmarin i Helsingborg på kontoret där jag skötte bokföringen på en enorm Burroughs bokföringsmaskin. Ett kort för de olika fartygens resor och ett kort för de olika speditörerna. Transmarin hade ett antal fartyg som främst gick mellan hamnar i Medelhavet och sedan till Rotterdam, Hamburg osv. Dessutom fanns det om jag minns rätt ett antal gasfartyg som gick på Australien. Men dom hade jag inget att göra med. Till Helsingborg kom dom sällan. Men ett av fartygen var på besök i Helsingborg den ena sommaren och vi var alla inbjudna ombord minns jag. Kontoret låg vid Hamntorget i Helsingborg och när det inte fanns något att göra kunde man stå i fönstret och med en rejäl kikare kolla in färjorna till och från Danmark (och passagerarna...). Jag minns speciellt den lilla Marina som gick till Snekkersten i Danmark. Det var ett ganska litet skepp, smalt och högt. När den närmade sig kajen och passagerarna ställde sig redo för att gå i land lutade hela båten så man nästan trodde den skulle kantra.
Min första riktiga anställning var dock Försäkringskassan där jag var kvar i mer än 30 år. Några månader först i Helsingborg men sedan fastnade jag på kontoret hemma i Åstorp och hann uppleva flytt till nya större lokaler två gånger. Första lokalen är idag moské... Nästa plats har idag tagits över av fastighetsbolaget Balder. Medan den sista byggnaden idag står helt tom och idag är till salu. Men den har bland annat tjänstgjort som flyktingboende en tid.
Det här var ett jobb jag trivdes med. Det handlade om att ge service. I motsats till idag då jag känner det som att myndigheten gömmer sig och främst finns till för att jaga svenskar. Tänk så många blivande mammor och pappor som jag hållit en personlig information om Föräldraförsäkringen inför. Jag hoppas det är många som uppskattat det hela. Ett litet gott intryck måste jag ha gjort hur som helst. För ett antal år sedan när jag varit ett ärende på äldreboendet Vidåsen kom det fram en gammal dam med rollatorn och frågade: - "Får jag följa med dig hem?" Vad svarar man på en sådan förfrågan? - "Nja, det är kanske inte så lämpligt!" - "Det är väl du på Försäkringskassan? Här är så tråkigt!" Jag tog hur som helst det hela som en komplimang och lyckades få den lätt förvirrade damen att återvända till sin avdelning.
Men, så småningom avskaffade Försäkringskassan den personliga servicen. Allt skulle ske via datorer osv. Lokalkontoren i kommunerna lades ner och jag hamnade bakom en dator i Helsingborg och handlade Tillfällig Föräldrapenning som en uttråkad robot. Jag brukar säga att det som slutligen fick mig att bestämma mig för att nu får det vara nog var när jag inte kunde öppna upp nästa ärende att handlägga. Jag hade inte "Behörighet" stod det. Jag försökte förvirrat flera gånger innan jag upptäckte vad som var problemet. Jag var på väg att skicka pengar till mig själv!
Idag har Försäkringskassan inget gott rykte. Man gömmer sig bakom en telefonväxel och förväntar sig att alla ska sköta sina ärenden via "Nätet". Och man har uppenbarligen inte blivit någon bra arbetsgivare. I Svenska Dagbladet läser jag om Elizabeth Hellmouth Hovnanian. Hon fick sparken, uppenbarligen pga sitt fackliga arbete. Jag skäms idag över min gamla Arbetsgivare. Det handlar inte längre om att ge service, det handlar om att jaga sina "kunder" - och tydligen även sin personal.
Själv sade jag upp mig. Och började jobba som socialsekreterare på Åstorps kommun. Och jag blev ännu mer införstådd över hur många som lever ett liv som inte värdigt ett välfärdssamhälle. Vikariatet varade bara några år, och när jag vägrade att gå upp i heltid (pga min son som har autism) tog det slut. Jag jobbade på ett semestervikariat som socialsekreterare i Burlöv på sommaren. Och dagen efter att det tagit slut ringde dom från Kävlinge kommun och undrade om jag omedelbart kunde hoppa in på ett sjukvikariat. Dom hade fått mitt telefonnummer från Burlöv.
När detta tog slut kom nästa arbetsgivare som jag idag inte heller är stolt över. Migrationsverket! Jag fick jobb på Migrationsverkets Förvar här hemma i Åstorp. Där stannade jag kvar i dryga 5 år tills jag gick i pension. Jag fortsatte en tid med att hoppa in vid behov. Men tyvärr var det oftast mitt i natten. Dom kunde ringa klockan 02:00 och undra om jag kunde komma omedelbart. Och mindre än en halvtimme senare var jag i tjänst. Det måste vara ett minimiantal i tjänst och hände något oförutsett (sjuktransport, någon som skulle hämtas eller lämnas osv) så behövdes det förstärkning. Till slut blev det för jobbigt för en gammal man. Så idag är jag en glad pensionär som styr över tiden själv.
På Migrationsverkets Förvar "förvaras" personer som ska utvisas eller avvisas (det är inte samma sak) i avvaktan på att alla papper kan ordnas. Det är inte bara att sätta människor på ett flygplan för att bli av med dom. Det ska ordnas legitimationshandlingar, det ska ordnas klara besked om att dom kommer att släppas in i sitt "hemland" och det ska ordnas biljetter. Är inte allt sådant i ordning så släpper flygbolagen helt enkelt inte ombord resenärerna.
Då var en stor grupp personer som rest till Sverige för att tjäna en hacka. Jobba vitt, jobba svart eller kriminellt kvittar. Man behövde tjäna pengar! Det var naturligtvis brottslingar som dömts till utvisning. Jag träffade många som jag var glad över att dom inte blev kvar i Sverige. Men det hände också att jag skämdes. Har man sett pappor gråtande ta farväl av förtvivlade små barn för att dom ska skickas "hem" till t.ex. Nigeria och där på ambassaden söka uppehållstillstånd i Sverige eftersom deras fru och barn bor i Sverige så undrar man om meningen. Det ska sedan utredas om "förhållandet" är seriöst. En utredning som kan ta ett år. Men principen att uppehållstillstånd för anknytning ska sökas "hemma" måste ju upprätthållas. Jag är dock övertygad om att Silvia Sommerlath inte tvingades till svenska ambassaden i Brasilien för att söka uppehållstillstånd som anknytning och fick vänta ett år på en utredning om förhållandet med Carl Gustaf Folke Hubertus Bernadotte var ett seriöst förhållande!
Den mest komiska förvarstagna jag kommer ihåg var en norrman. Han hade upprepade gånger dömts för narkotikabrott och utvisats till Norge och förbjudits att återvända till Sverige. Men det struntade han i. Han måste ju sköta sina affärer! Till slut tröttnade man tydligen på honom. Han togs till Förvaret i Åstorp (inte till det uppe i Kållered) och satte igång alla byråkratiska kvarnar. Jag tror aldrig vi upplevde någon som så intensivt jobbade på att snabba på en utvisning som han medan Migrationsverket och Polisen drog ut på det!
Hur som helst så skäms jag i dag över Migrationsverket. Jag har under en period regelbundet besökt min gamla arbetsplats på Förvaret som representant för Amnesty International och pratat med de Förvarstagna. Det är en ny stor grupp där nu. Personer med jobb, familj osv som trots detta ska utvisas. Utvisningsminister Johan Forssells från SD inspirerade regeländringar har gjort att vi nu slänger ut människor som etablerat sig i Sverige. Som har viktiga jobb där arbetsgivarna är förtvivlade. Människor kan sitta månadsvis i upp till ett år inlåsta för att utvisas till länder som vi inte KAN utvisa till. Som Afghanistan, Syrien osv. Människor som har lärt sig svenska, har jobb, har familj osv. Som inte begått några brott. Men ut ska dom tycker Utvisningsminister Johan Forssell.
Det som ursprungligen fick mig till att författa denna långa utläggning var ett brev från en anställd på Migrationsverket jag såg på Facebook som skrivit det som svar på ett inlägg. Jag avslutar med att citera och kan inget annat än hålla med. Jag skäms!
Hej! Jag såg ditt inlägg om Johan Forssells påstående om att nuvarande regering utvisar kriminella till Somalia. Jag jobbar på Migrationsverket. Jag kan bara bekräfta att det absolut inte är de kriminella som utvisas, det är till största delen helt vanliga personer, ofta med familjer och jobb i Sverige och som i många fall bott här i åratal. Det är en skrämmande utveckling som pågår på Migrationsverket just nu.
Och jag skäms!
Läs:
Välfärden bärs allt mer av utlandsfödda. - Dagens Nyheter
