Det måste vara en lönsam bransch att publicera väljarundersökningar. Om det är själva undersökningen som det går att tjäna en hacka på eller om det handlar om publiciteten har jag ingen aning. Nordisk Opinion har jag nog aldrig haft med bland mina tyckerier tidigare. Intressant är att vi får med många av pajaspartierna, det som oftast kallas "Övriga partier". Juliundersökningen är kanske inte någon lycklig läsning för det Brunblå gänget. Så här ser det ut jämfört med förra månaden.
Socialdemokraterna →→ 31,3% (-1,2)
Sverigedemokraterna →→ 21,9% (-0,7)
Moderaterna →→ 17,4% (-0,2)
Vänsterpartiet →→ 8,0% (+0,7)
Centerpartiet →→ 5,8% (+0,9)
Kristdemokraterna →→ 5,4% (+0,8)
Miljöpartiet →→ 5,3% (-0,1)
Liberalerna →→ 2,0% (-0,2)
Alternativ för Sverige →→ 0,8% (+0,3)
Medborgerlig Samling →→ 0,4% (-0,1)
Örebropartiet →→ 0,4% (-0,2)
Ambition Sverige →→ 0,3% (-0,1)
Partiet Nyans →→ 0,1% (±0)
Kristna Värdepartiet →→ 0,1% (±0)
Trots detta finns det en post "Övriga partier" som får sammanlagt ytterligare 0,7%.
Tittar vi på de båda blocken kan vi notera att de fyra Rödgröna partierna som utgör opposition får 50,4% (+0,3) medan den Brunblå sörja som utgör regeringsunderlag får 46,7% (-0,3). Utan Liberalerna som åker ut blir det 44,7%.
Om gårdagens siffror fick mungiporna hos den Brunblå sörjan (i varje fall hos vissa) att visa glada miner så visar dagens siffror trots allt på att det ser fortsatt illa ut för team Uffe & Jimmie.
Det visar också att man ska vara försiktig med att lägga allt för mycket in i siffrorna från de olika opinionsinstituten. Dom använder lite olika metoder, har olika stort underlag och det är ju som sagt bara ett litet mer eller mindre slumpmässigt gjort urval. Så resultaten blir lite olika.

Låt oss hoppas att det i varje fall stämmer ungefärligt. Och jag uppskattar om olika kufar på högerkanten slänger bort sina röster på diverse pajaspartier.
♥ ♥ ♥ ♥ ♥
» Slakten av Arbetsförmedlingen.
Jag har ju vid flera tillfällen tyckt till om vad jag tycker om den slakt av Arbetsförmedlingen som gjorts. Och vilka konsekvenser detta fått. Det som hänt under åren som gått är ju att Arbetsförmedlingen tvingats lägga ner lokala kontor och säga upp personal pga minskade anslag och politiska beslut. Samtidigt som den allmänna privatiseringsivern bland styrande politiker gjort att det vuxit upp en enorm mängd privata "initiativ" som får betalt för att "hjälpa" arbetssökande.
De utvärderingar som gjorts av bland annat Riksrevisionen har visat att denna utveckling blivit dyrare för samhället men gett ett sämre resultat. Mängder med oseriösa lycksökare har lockats till branschen. På senare tid har Arbetsförmedlingen sagt upp mängder med avtal med "lycksökare" som fått bra betalt men inte visat några resultat.
Redan 1934 beslutade Riksdagen att det skulle etableras en offentlig arbetsförmedling i landets alla kommuner. Året efter 1935 förbjöds vinstdrivande privata arbetsförmedlingar. 1940 förstatligades hela verksamheten.
1951 förmedlades via Arbetsförmedlingen 1,2 miljoner jobb. Året efter föddes er favoritbloggare på Ängelholms lasarett. Men efter ett antal årtionden började nedförsbacken.
1993 blev det åter tillåtet med privata vinstdrivande arbetsförmedlingar. Under åren 2015-2017 lades det ner 78 kontor i landet. Under perioden 2018-2023 nästan halverades antalet anställda från 12.140 till 6.780. Under den perioden stängdes ytterligare 88 lokalkontor ner. Sedan 2019 har antalet kontor halverats.
Resultatet är att den personliga kontakten mellan Arbetsförmedlingen och arbetssökande OCH arbetsgivare kraftigt försämrats. Den som vill få kontakt med med Arbetsförmedlingen hänvisas främst till de kontor som Statens Servicecenter har. Men dom genomlider just nu också en tid av nedlagda kontor. Idag har nästan 90 av Sveriges kommuner varken ett kontor för Arbetsförmedlingen eller Statens Servicecenter. Arbetsförmedlingen har kontor i ca 80 kommuner medan Statens Servicecenter än så länge finns i lite fler kommuner, men det minskar snabbt.
Att ringa till Arbetsförmedlingen är ett långtidsprojekt. Väntetider på uppåt 3 timmar är inget ovanligt. Att den service som ges till arbetssökande OCH arbetsgivare har förvandlats till USEL är uppenbart. Slakten av Arbetsförmedlingen är ett pågående projekt på privatiseringens altare. En privatisering som enligt de utvärderingar som gjorts blivit dyrare för skattebetalarna samtidigt som servicen till arbetssökande OCH arbetsgivare blivit sämre.
Senaste projektet är det s.k. Aktivitetskravet för de som får Försörjningsstöd. Den som får Försörjningsstöd från kommunen (det som allmänt kallas Socialbidrag) måste nu delta i någon aktivitet - som kommunerna ska plocka fram. Kan man hoppas att kommunerna (med hjälp av Arbetsförmedlingen...) kan skapa meningsfulla aktiviteter / arbeten? Jag är övertygad om att nästan alla (som är kapabla att jobba) blir glada.
Men vore det inte en god idé att ge Arbetsförmedlingen resurser att återigen bli en servicemyndighet för arbetssökande OCH arbetsgivare?








